Jag hatar födelsedagar!
Åh så trött jag blir!
Varför är så kallade män så svåra att nå fram till? Vad är det som gör att dom inte fattar? Är vi kvinnor alldeles för otydliga? Är det verkligen så?
Det handlar om min födelsedag. Som varje år. Tycker egentligen inte att det är speciellt viktigt att fira just födelsedagar. Men känner väl att det hade varit kul att hitta på nått iaf!
Har länge gått och pratat om att jag vill göra det och det och det. Och varför inte just den helgen?
Har ju till och med kommit med förslag på vad jag vill göra!
Men så fick jag jobb erbjudande, som jag absolut inte måste ta. Däremot behövdes svar ganska fort. Men vet jag redan nu att det kommer bli en trist helg där inget händer. Då jobbar jag hellre. Så jag tog upp diskussionen och det enda jag fick till svar var; Ne jobba du så får vi se vad jag själv gör. Känns jätteroligt.
Gav ännu mer hintar och sådär och nu kom det fram att det var konfirmation då. Och det är ju mycket intressantare.
Så nu har jag väl inte så mycket till val, än att tacka ja till jobbet. För nån konfirmation vill jag inte gå på!
Men jag blev faktiskt besviken, ordentligt. För jag trodde han fattade. Jag trodde jag var såpass klar. Men inte...
Hade verkligen tyckt det hade varit jättekul med en överraskning som man kommer ihåg. Men det är ju försent nu.
Sen att andra människor (förutom K) försöker planera min dag, det stör jag mig oxå på. Bjuda hem massa folk och sådär, det är ju bara skittråkigt! Jag vill ju göra nått rooligt ju!!!