IngGa!

 

 

Nova sover hon och då har jag ju tid att sitta här en stund.
Så fort hon vaknar ska vi gå och handla lite och sådär. Så älsklins K kan laga mat åt mig när jag kommer hem ikväll. Kan ju visserligen äta på jobbet men det är mycket mysigare att komma hem tidigare. Speciellt när han lagat mat och vi äter tillsammans!
Han som knappt kunde koka nudlar har faktiskt börjat laga lite annat, tycke det är skitskoj att han försöker.

Ska iväg o jobba sen i eftermiddag. Sparar ju en del dagar nu, men jag missar ju ändå den tiden jag jobbar. Får se om det blir nått mer nu under veckan.

Ibland smiter tankarna iväg och hjälp vad längtan kan bli stark. Åh, så avundsjuk man blir. Och det gör det inte mycket enklare. Men det är inte rätt tid just nu. Har lite annat som vi vill ha ordnat först. Sen vill jag ju ha så mycket tid som möjligt med Nova innan hon får sällskap av en liten till.

Nu i efterhand saknar jag gravtiden mycket mer. Just under den tiden tänkte man inte alls såhär. Då var man så fokuserad på förlossning och tiden efter. Nu kan det komma stunder då och då där man saknar magen jättemycket. Och speciellt sparkarna! Väldigt speciell känsla.
Nu är jag ju självklart väldigt glad att hon faktiskt valde att komma ut istället för att bosätta sig därinne föralltid. Men man saknar det ibland.
Kollade igenom bilderna från veckorna innan. Det är först nu man inser hur gigantisk man var!! Vilken boll!

Blir ilsk på att hon inte kan skyffla undan ilskan mot mig. Det är ju hon som missar, inte jag.
Sen blir jag ilsk på mig själv för att jag tänker på det så pass. Det ströt mig mest. Varför kan jag inte bara ignorera det?

Äh, hinner nog stoppa in en maskin tvätt innan hon vaknar...