Förlossning.
Kenny kom hem vid lunchtid med pizza till oss båda, då helt ovetandes om vad som skulle ske. Han åkte tillbax till jobbet och sådär.
Ca 1-2 timmar senare, vid 14 tiden tyckte jag att sammandragningarna började kännas. Vilket dom inte hade gjort förut. Direkt började man ju få upp hoppet om att det ska vara igång. Men ändå vågade jag ju inte riktigt tro på det. Kändes så svagt än. Eftermiddagen gick och under tiden tvättade jag och fixade det sista ifall det skulle vara nått.
Kenny skulle på möte direkt efter jobbet men vid 17 tiden skickade jag ett sms till honom.
Dags att komma hem nu så vi kan åka till ica och köpa bananer, skrev jag. Hade skojjat med honom förut och sagt att jag var tvungen att ha med mig bananer, cola och lösgodis till förlossningen. Godiset glömde jag ju ändå sen men iaf.
En stund senare kom han iaf. Nova vart hungrig så vi åt lite mackor sen åkte vi till Kvantum.
Precis när vi kom fram fick jag en sammandragning som kändes ordentligt och fick lixom andas lite extra. Vi gick in iaf och handlade det vi skulle, även om jag fick stanna till och andas några gånger. Det kändes ju men det gjorde aldrig sådär jätteont.
Efter det åkte vi vidare till ett par vänner i Gvd. Satt och tjatade lite och jag fick bita ihop några gånger. Det var nog först då Kenny faktiskt fattade att det var på riktigt, när jag satt så koncentrerad och tyst. Då syntes det på honom hur nervös han var!
Vid 20.30 åkte vi därifrån för att hinna se Desperate Housewives hemma.
Åt lite igen, det lilla som gick ner. Låg i Novas säng och fick några stycken ganska tätt och då bestämde jag mig för att ringa in och höra iaf. Dom tyckte att det var lika bra att åka in och kolla ändå. Jag tyckte egentligen fortfarande inte att det gjorde tillräckligt ont för att åka in. Men jag packade det allra sista till väskan och ordnade med lite kläder till mig själv. Novas farmor kom ner till oss också. Hela tiden var jag orolig över att jag skulle bli hemskickad. Det kanske bara är förvärkar också går jag ändå över till November, sa jag. Men åkte det gjorde vi.
Satt och berättade för Kenny när det gjorde ont och när det slutade. Ca halvvägs insåg jag att sammandragningarna inte kom ofta och gjorde heller inte ont. Vi vänder tänkte jag. Men det gjorde vi som tur var inte.
Väl framme kom vi in på en gång och fick träffa en jättetrevlig barnmorska. Hon sa att eftersom klockan är så mycket så tycker jag att ni stannar här inatt. Utan att ens ha undersökt mig. Jaha då får vi väl åka hem i mån istället då och sova här alldeles i onödan.
Men så fort jag bytt om och fått på mig den vackra blå rocken så undersöktes jag. Var då öppen 3-4cm och hon berättade glatt att här blir det bebis inatt. Det var först då, likadant som med Nova, jag fattade att vi äntligen skulle föda barn!
Vi blev flyttade till förlossningsrummet. Där satt vi och pratade en stund jag och Kenny. Vi skojjade och skrattade en hel del. Sen försökte han sova lite och jag läste en tidning.
Barnmorskan kom in och frågade om jag ville börja med lustgas och jag sa ja. Jag gillade lustgasen denna gången också men tyckte det var lite obehagligt att inte ha full kontroll längre. Skämdes nästan över att jag inte visste exakt vad jag sa och så. Tog inte lång stund förens hon var tillbaka iaf. Då frågade hon om jag ville att vi skulle ta hinnorna så att vi får det avslutat. Så jag får min bebis i famnen istället. Och det var jag med på!
Hinnorna spräcktes och vattnet rann. Bara nån minut efter detta började det göra ordentligt ont. Innan dess hade det inte varit farligt och fullt kontrollerbart.
Spegeln rullades fram och allt började förberedas. Tyckte det var lättast att ligga i gynställning precis som förra gången. Krystvärkarna började komma och jag kramade Kennys hand hårt under varje värk som kom riktigt tätt. Vid ett tillfälle frågade Kenny hur det gick för mig. Ja det är väl värre för dig, skrek jag. Av nån anledning tyckte jag synd om honom, han såg rätt hjälplös ut. Fast han var sånt stort stöd för mig. Han och hans hand.
Såg huvudet åka in och ut flera gånger tills jag tillslut bestämde mig för att nu ska han ut!
Och ut kom han. Efter 16min krystvärkar. I hjässbjudning, därför hade det varit lite jobbigare. Men en perfekt liten klabbig Collin fick jag till mitt bröst. Alldeles underbar. 3325g och 49cm lång. Suga började han göra direkt.
Moderkakan fick dom dra i litegrann för att få ut och jag hade lite lustgas även då. Två små stygn syddes.
Det var lite jobbigare än med Nova. Det kändes lite mer, eller så är det jag som glömt. Men krystvärkarna var svårare att känna pga av att han låg med näsan upp. Men ut kom han ju ändå! Barnmorskan jag hade var helt underbar, jättetrevlig!
Det är verkligen en upplevelse att föda barn! Och jag känner stor sorg när jag tänker på att det kanske inte blir nån mer gång. Men det får tiden uttvisa...