It´s closing time.

Ahh. Sitter och läser gamla inlägg från en svunnen tid. Som egentligen inte finns längre men ändå är så närvarande. På sätt och vis är det samma tankar. Jag minns så väl vad allt snurrade runt. En del av mig snurrar fortfarande. Men allt var så himla ärligt då. Jag har slutit igen en del sen dess. Och det har nog varit bra. Jag minns mina drömmar. Vissa har brustit, vissa har uppfyllts. Men rastlösheten har alltid funnits där.
-Vill inte komma någonstans, vill bara lite längre än hit-
Samma ångest, Samma skrik. Men drivet saknas. Tyvärr. Får jobba på det. Men jag älskar att minnas, oavsett. Det är ju därför jag skriver! Men det är som det är och det är bara jag själv som styr, jag glömmer gärna bort det ibland.

*And the people are dancing on the pokercards.*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback