IngGa!

Nu förtiden när man ska ta sig någonstans till fots blir det att man går över kyrkogården. Jag har inga större problem med att gå där över, inte ens när det är mörkt. Men jag har märkt att jag har fått en hel del funderingar kring just kyrkogårdar. Varje gång jag går förbi där får jag nått nytt att tänka på. Något nytt jag lixom inte sett eller tänkt på förut. Jag har oxå insett att jag egentligen inte har någon koll på vad som händer när det väl är dags för oss att flytta till kyrkogården. Det för ganska självklart oxå tankarna till döden. Den vet jag inte heller så mycket om. Jag har inte behövt beblanda mig med den så mycket. En katt lr två och nu senast en fisk. Det tror jag kommer slå mig hårt. Det gör det nog för dom flesta ändå. Förmodligen ingen känsla man kan vänja sig vid.

Senaste funderingen kring kyrkogårdar jag hade sist var; Om det nu är tjäle i marken, alltså totalt fruset. Går det ändå begrava? Självklart, sa K. Grävmaskiner fixar det där!      Ok.

Sen såg jag att bakom kapellet lr vad det nu kallas står det flera gravstenar. Varför?
K trodde sig ha svaret till detta oxå. Han sa att man inte har en grav förevigt. Ok.
Men jag är inte nöjd.
Vad är det som avgör hur länge?