IngGa!

Läste en artikel på aftonbladet.se. Den handlade om en höggravid kvinna som gått ombord på ett plan. Värkarna hade visst satt igång och då hade hon gått in på flygplanstoaletten, fött sitt barn, lagt det i papperskorgen och sen gått ut och satt sig igen. Utan att någon märkt något alls. Det är ju fruktansvärt!

Att föda barn ska ju vara det mest underbara man kan vara med om! Kanske inte just födandet, inte för alla åtminstone. Men stunden efter! När man ligger där med sitt vackra lilla knyte som är en del av sig själv. Ett litet liv, alldeles perfekt.
Då spelar ingen smärta i världen någon roll!

Men bara gå in, föda och sen låtsas som ingenting. Hur kan man leva med det? Självklart är ju någonting väldigt fel! Men jag har så svårt att förstå?!

Och att ingen märkte nått? Oftast skriker ett nyfött barn. Och oftast blöder man en hel del och är som sagt ganska mörbultad. Men som vanligt är man väl för upptagen med sitt eget att man knappt ser andra.

Barnet hade iaf hittats ca en timme efter landning. 
En tjänsteman hade anat något när mamman glömt sitt pass och då syntes blodfäckar på hennes kläder.
Mor och bebis hade återförenats på sjukhus senare. Och allt blir som vanligt eller?