Hopp och förtvivlan.

Det är en konstig tid vi lever i. Kan inte ta in allt nu. Jag kan inte sånt här. Det var aldrig någon som lärde mig hur man gör. Och någon erfarenhet finns inte. Men svaren kommer och en upplevelse föjler oavsett vad jag vet eller kan. Det finns en hårfin gräns som balanseras, mellan hopp och förtvivlan. Men jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt det där. Har aldrig gjort det här förut. Det enda jag vet med säkerhet är att det kommer hända igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback