Lagom är bäst.
Det finns inget som heter lagom. Antingen är det fullt ös eller totalt dött. Det kändes som om det skulle funka. Idag känns det inte alls så. Ena veckan då jag jobbar dag, är jag ju trött på kvällarna och rastlösheten gör sig inte alls lika påminnd. Andra veckan däremot går ut på att bara vänta. Vänta på att få börja jobba. Egentligen är det väl inte riktigt så heller. Jag har ju barnen hemma och försöker sysslesätta de så gott det går. Men jag behöver mer aktivering än så. Kan inte påstå att hjärnan eller kroppen får jobba speciellt mycket av att varken bygga koja eller leka med lera. Och det är väl mysigt att göra det, men inte varje dag. Fantasin är slut. Jag har så svårt för att leva NU och istället försöker jag tänka att det blir bra sen. Tills dess lever jag i dvala och sen verkar aldrig komma. Kanske dags att ta tag i sig själv. Men vart hittar man den orken?
Kommentarer
Trackback