Vemod.

Jag är på lite konstigt humör idag. Och jag vet inte riktigt varför men jag har väl en aning.
Det är lixom inget som är fel men ändå konstigt.
Tror faktiskt att jag känner mig lite ensam. Ledigheten har varit såå underbar. Vi har kunnat vara tllsammans allihop, hela tiden. Och det behövdes verkligen efter den här hösten. Jag har uppskattat saker och ting på ett annat sätt och helt enkelt bara varit. Vi har hjälpts åt här hemma precis som en riktig familj. Jämfört med att vi hela tiden har tagit hand om barnen på varsitt håll har det här varit lyx. Men som med det mesta som är bra, tar det slut för fort. Jag hade kunnat vara ledig några dagar till. Samtidigt ska jag inte klaga. Jobbar ju bara tre dagar den här veckan och ledig helgen.

Sen finns ju ångesten över att jag inte riktigt vet hur jobbet blir. Jag bara hoppas att det har lugnat sig sen innan jul. Men jag vet inte hur jag ska hantera allt. Ikväll är det nog rätt lugnt dock. Men imån sätter det igång...

Nu ska vi måla med fingerfärg jag och Nova iaf!

Åhh, vad jag hellre hade legat i soffan ikväll. Med nästa Johan Falk- film och Frank wagner. Och min älskade K såklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback